ibland känns de bara för jobbit, som ni vejt har jag en massa alleriger , mina allergier är då för mat, pälsdjur, pollen, damm, kvalster osv... har allt för mycket.
ja har:
astma,kronisk lungsjukdom,allergier och magbesvär. De e klart att de tungt att leva me allt detta. Astman har jag levt med sen ja va två år gammal så ja e rätt van med att ha den, å pollen ha ja reagera på tå ja va lill å så för pälsdjur ha ja allti haft allergi, men den ha blivit värre så nu får ja int va i kontakt me något pälsdjur alls. Det största problemet är nog mest mina allergier för mat, jag har allergi för : vete, råg, korn, havre, äppel, banan,paprika,vitlök,senap,jordnötter,hazzelnötter,mandel,soja,majs osv... å he er rätt jobbigt att leva med, ti först va de så att man måddes gå och kolla på varje förpackning va de innehöll i affären, jag får ju inte äta nått av detta som äns kan innehålla spår av exempel nötter.
Nå fö de första e problemet de att i mycket finns de (kan innehålla just det som ja int får äta), visst kan de finnas sånt som ja kan äta, men då ja va i ungdomsåldern så fick ja allergi chock å he va mindre rolit, ja svälld upp i halsen o i ansiktet o kunde knappt prata mer, men då just vejt ja int va ja tänkt precis , ja tänkt väl kanske att jaha dehä va väl min sista da att leva o klart va ja rädd men ja visst int om ja sku va rädd eller inte för allting hände bara så snabbt, fösta symtomen va att de slog en gång hårt i hjärtat innan ja blev svullen, men ja trodde ju förståss att de va pga av astman som de gjorde det men de va de inte. Efter den kvällen hade ja ingen rädsla alls, de var först lite över två år senare som rädslan började komma upp, då bodde ja i ett trädhus på andra våningen o där fanns då mögel men ja visste int va som hände mej då, de började hetta runt öronen (värr än att vara i en bastu), sen så kändes det som ja inte kunde andas och att slemmhinnorna sku fara fast, men ja va förkyld hela tiden o fick den där symptomen hela tiden så ja hamnade in på sjukhus nästan varje kväll men symptomen började åter och innan läkaren visste vad det var som va på gång så det tog en stund, men de måddes ju förståss försöka söka problemet, de tog då nått test som skulle visa om ja var allergisk mot mögel och då fick jag veta att ja inte alls tål mögel och att jag reagerar starkt på mögel, så de bad mig att flytta från lägenheten så fort som möjligt, sedan efter att jag hade flyttat så bodde ja väl några veckor där och då började händerna kittla riktigt mycket och jag blev rädd för det var en väldigt obehaglig känsla så ja ringde ambulansen, men då fick ja sen fara till en läkare och kolla allergin på nytt och då testa di mig ifall jag skulle ha nässelfeber (noccosrocco), å mina allergisvar ökade, jag hade då fått mer matallergi å de sa di att va pga möglet, då fick ja svar på att jag hade nässelfeber också, så de skrev ut aqualan salva som man får reseptfritt också, men då just fick jag på resept. Efter det fick ja en stor rädsla, ja vet int om de först va då ja på riktigt förstod att jag har allergi, eller no visste ja de då redan när jag fick allergichocken men ja tänkte int på samma sätt.. men efter allt detta som hade hänt mej så blev det till en rädsla och det är ingen rädsla som går över så där bara precis.. :/ jag önskar bara att ja skulle få bort rädslan någongång och att det skulle sluta att komma mer allergier till mig. jag har ju förståss min epipen som ja måste ta ifall om ja får en allergichock men det skulle va mycket lättare att leva som ja gjorde förr, men de största problemet är väl att ja inte riktigt har accepterat att jag har allergi o måste leva ett annarslunda liv och int det livet som ja levde före min allergi. men många säger att de e klart att de skulle vara lättare om man fick allergi då man va liten för då kan den växa bort men de e kanske lite svårare att allergin växer bort i en vuxen ålder.
men jag har endå mycket bra i livet min sambo som jag älskar mest av allt, min familj o mina vänner, och ett arbets-ställe som jag är på arbetsprövning på som ja trivs i, enda som jag önskar skulle fara bort från mitt liv är allergin! Ibland känns det lättare att få skriva ner sina tankar och livshändelser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar